Joy
Patience is the key of joy
Five top regrets
Nurse reveals the top 5 regrets people make on their deathbed
For many years I worked in palliative care. My patients were those who had gone home to die. Some incredibly special times were shared. I was with them for the last three to twelve weeks of their lives. People grow a lot when they are faced with their own mortality.
I learnt never to underestimate someone’s capacity for growth. Some changes were phenomenal. Each experienced a variety of emotions, as expected, denial, fear, anger, remorse, more denial and eventually acceptance. Every single patient found their peace before they departed though, every one of them.
When questioned about any regrets they had or anything they would do differently, common themes surfaced again and again. Here are the most common five:
1. I wish I’d had the courage to live a life true to myself, not the life others expected of me. This was the most common regret of all. When people realize that their life is almost over and look back clearly on it, it is easy to see how many dreams have gone unfulfilled. Most people had not honoured even a half of their dreams and had to die knowing that it was due to choices they had made, or not made.
It is very important to try and honour at least some of your dreams along the way. From the moment that you lose your health, it is too late. Health brings a freedom very few realise, until they no longer have it.
2. I wish I didn’t work so hard. This came from every male patient that I nursed. They missed their children’s youth and their partner’s companionship. Women also spoke of this regret. But as most were from an older generation, many of the female patients had not been breadwinners. All of the men I nursed deeply regretted spending so much of their lives on the treadmill of a work existence.
By simplifying your lifestyle and making conscious choices along the way, it is possible to not need the income that you think you do. And by creating more space in your life, you become happier and more open to new opportunities, ones more suited to your new lifestyle.
3. I wish I’d had the courage to express my feelings. Many people suppressed their feelings in order to keep peace with others. As a result, they settled for a mediocre existence and never became who they were truly capable of becoming. Many developed illnesses relating to the bitterness and resentment they carried as a result.
We cannot control the reactions of others. However, although people may initially react when you change the way you are by speaking honestly, in the end it raises the relationship to a whole new and healthier level. Either that or it releases the unhealthy relationship from your life. Either way, you win.
4. I wish I had stayed in touch with my friends. Often they would not truly realise the full benefits of old friends until their dying weeks and it was not always possible to track them down. Many had become so caught up in their own lives that they had let golden friendships slip by over the years. There were many deep regrets about not giving friendships the time and effort that they deserved. Everyone misses their friends when they are dying.
It is common for anyone in a busy lifestyle to let friendships slip. But when you are faced with your approaching death, the physical details of life fall away. People do want to get their financial affairs in order if possible. But it is not money or status that holds the true importance for them. They want to get things in order more for the benefit of those they love. Usually though, they are too ill and weary to ever manage this task. It is all comes down to love and relationships in the end. That is all that remains in the final weeks, love and relationships.
5. I wish that I had let myself be happier. This is a surprisingly common one. Many did not realise until the end that happiness is a choice. They had stayed stuck in old patterns and habits. The so-called ‘comfort’ of familiarity overflowed into their emotions, as well as their physical lives. Fear of change had them pretending to others, and to their selves, that they were content. When deep within, they longed to laugh properly and have silliness in their life again. When you are on your deathbed, what others think of you is a long way from your mind. How wonderful to be able to let go and smile again, long before you are dying.
Life is a choice. It is YOUR life. Choose consciously, choose wisely, choose honestly. Choose happiness.
For many years I worked in palliative care. My patients were those who had gone home to die. Some incredibly special times were shared. I was with them for the last three to twelve weeks of their lives. People grow a lot when they are faced with their own mortality.
I learnt never to underestimate someone’s capacity for growth. Some changes were phenomenal. Each experienced a variety of emotions, as expected, denial, fear, anger, remorse, more denial and eventually acceptance. Every single patient found their peace before they departed though, every one of them.
When questioned about any regrets they had or anything they would do differently, common themes surfaced again and again. Here are the most common five:
1. I wish I’d had the courage to live a life true to myself, not the life others expected of me. This was the most common regret of all. When people realize that their life is almost over and look back clearly on it, it is easy to see how many dreams have gone unfulfilled. Most people had not honoured even a half of their dreams and had to die knowing that it was due to choices they had made, or not made.
It is very important to try and honour at least some of your dreams along the way. From the moment that you lose your health, it is too late. Health brings a freedom very few realise, until they no longer have it.
2. I wish I didn’t work so hard. This came from every male patient that I nursed. They missed their children’s youth and their partner’s companionship. Women also spoke of this regret. But as most were from an older generation, many of the female patients had not been breadwinners. All of the men I nursed deeply regretted spending so much of their lives on the treadmill of a work existence.
By simplifying your lifestyle and making conscious choices along the way, it is possible to not need the income that you think you do. And by creating more space in your life, you become happier and more open to new opportunities, ones more suited to your new lifestyle.
3. I wish I’d had the courage to express my feelings. Many people suppressed their feelings in order to keep peace with others. As a result, they settled for a mediocre existence and never became who they were truly capable of becoming. Many developed illnesses relating to the bitterness and resentment they carried as a result.
We cannot control the reactions of others. However, although people may initially react when you change the way you are by speaking honestly, in the end it raises the relationship to a whole new and healthier level. Either that or it releases the unhealthy relationship from your life. Either way, you win.
4. I wish I had stayed in touch with my friends. Often they would not truly realise the full benefits of old friends until their dying weeks and it was not always possible to track them down. Many had become so caught up in their own lives that they had let golden friendships slip by over the years. There were many deep regrets about not giving friendships the time and effort that they deserved. Everyone misses their friends when they are dying.
It is common for anyone in a busy lifestyle to let friendships slip. But when you are faced with your approaching death, the physical details of life fall away. People do want to get their financial affairs in order if possible. But it is not money or status that holds the true importance for them. They want to get things in order more for the benefit of those they love. Usually though, they are too ill and weary to ever manage this task. It is all comes down to love and relationships in the end. That is all that remains in the final weeks, love and relationships.
5. I wish that I had let myself be happier. This is a surprisingly common one. Many did not realise until the end that happiness is a choice. They had stayed stuck in old patterns and habits. The so-called ‘comfort’ of familiarity overflowed into their emotions, as well as their physical lives. Fear of change had them pretending to others, and to their selves, that they were content. When deep within, they longed to laugh properly and have silliness in their life again. When you are on your deathbed, what others think of you is a long way from your mind. How wonderful to be able to let go and smile again, long before you are dying.
Life is a choice. It is YOUR life. Choose consciously, choose wisely, choose honestly. Choose happiness.
Politik är bullshit men detta är långt ifrån mina värderingar
Born
We are born to know each other
The way
Do things in a way you would like them to happen to you
Peace
Peace is respect for others being different
Heartbeat
Every heartbeat creates a miracle
Kindness
The only tools you need is kindness
Strenght
Challenges create strengths
Hard times
In hard times one has to show character
Kärlek
Rädsla uppstår när det inte finns någon kärlek. Precis som mörker uppstår när det inte finns någon ljuskälla. När du tänder ett ljus i ett mörkt rum, då blir ljuset det centrala i rummet, och när du sprider kärlekens ljus tar du makten över rädslan.
Läkekonsten
"Om man tillräckligt ingående studerar de fysiologiska grundbegreppen som läkekonsten bygger på, då inser de flesta så småningom att efter en viss punkt är det inte längre möjligt att försvara den ur ett vetenskapligt perspektiv. Man får helt enkelt välja att tro på den."
Goodness
See the goodness in the heart
Begrägligt förtigande av alternativa behandlingar "Mats Wiman"
Bedrägligt förtigande av alternativa behandlingar gör människor överviktiga och diabetiker sjukare.
Enligt Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) ska vård och behandling utföras och genomföras i samråd med patienten: ”När det finns flera behandlingsalternativ skall landstinget ge patienten möjlighet att välja det alternativ som han eller hon föredrar. Kostnaden för behandlingen skall framstå som befogad.”
Sjukvården bryter helt klart mot denna lag:
Att just de som ska hjälpa istället stjälper är outhärdligt och skrämmande. Prestige och jäv samt dålig uppdatering med modern kunskap verkar vara den enda förklaringen till denna grymma hantering från myndigheternas sida:
”Ät den mat ni blir feta/sjuka av”
Den medicinska sjukvården verkar vara en herrelös byråkrati som kostar c:a 250 miljarder per år (diabetikervården 10 miljarder) och ändå inte löser sin uppgift, nämligen att bekämpa och bota de välfärdssjukdomar som håller på att förstöra människorna, t.ex. diabetes, hjärt-och kärlsjukdomar, cancer, Alzheimer m.fl.
Jag och många, många tiotusental överviktiga och diabetiker är lyckliga nog att inte ha lyssnat på sjukvårdens ovetenskapliga och grymma råd utan har i stället lyssnat på modiga, kunniga fritänkande forskare, läkare och autodidakter som insett att de hittillsvarande behandlingsalter-nativen inte bara är värdelösa utan bygger på myter som genererats av livsmedels- och läkemedels-och sjukvårdsindustrins manipulation av politiker, sjukvårdsbyråkrater och läkare.
Mats Wiman F.d. diabetiker* Civilekonom
*) Egentligen en feldiagnos. ”Symptomfri, frisk diabetiker” är korrektare
Enligt Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) ska vård och behandling utföras och genomföras i samråd med patienten: ”När det finns flera behandlingsalternativ skall landstinget ge patienten möjlighet att välja det alternativ som han eller hon föredrar. Kostnaden för behandlingen skall framstå som befogad.”
Sjukvården bryter helt klart mot denna lag:
- Patienten ges inget val eftersom
- Patienten inte kan välja därför att alternativen förtigs
- Patienten varnas istället för alternativ, som han eller hon själv informerat sig om (t.ex. lågkolhydrat kost, s.k. LCHF-kost).
- Patienten upplyses inte ens om vad som förorsakar övervikt och diabetes utan beljugs med ovetenskapliga myter som t.ex. att mättat fett gör människor feta och att det är farligt för hjärta och hjärna.
- De värsta kolportörerna av dessa myter är de som är utsedda att just hjälpa patienter att gå ned i vikt och minimera risken för diabetesskador, nämligen dietister och diabetessköterskor samt inte minst de s.k. kost-och övervikts-’experterna’ på livsmedelsverket.
- Kostnaden för behandlingen är NOLL kronor, vilket inte är fallet med kostnaden
Att just de som ska hjälpa istället stjälper är outhärdligt och skrämmande. Prestige och jäv samt dålig uppdatering med modern kunskap verkar vara den enda förklaringen till denna grymma hantering från myndigheternas sida:
”Ät den mat ni blir feta/sjuka av”
Den medicinska sjukvården verkar vara en herrelös byråkrati som kostar c:a 250 miljarder per år (diabetikervården 10 miljarder) och ändå inte löser sin uppgift, nämligen att bekämpa och bota de välfärdssjukdomar som håller på att förstöra människorna, t.ex. diabetes, hjärt-och kärlsjukdomar, cancer, Alzheimer m.fl.
Jag och många, många tiotusental överviktiga och diabetiker är lyckliga nog att inte ha lyssnat på sjukvårdens ovetenskapliga och grymma råd utan har i stället lyssnat på modiga, kunniga fritänkande forskare, läkare och autodidakter som insett att de hittillsvarande behandlingsalter-nativen inte bara är värdelösa utan bygger på myter som genererats av livsmedels- och läkemedels-och sjukvårdsindustrins manipulation av politiker, sjukvårdsbyråkrater och läkare.
Mats Wiman F.d. diabetiker* Civilekonom
*) Egentligen en feldiagnos. ”Symptomfri, frisk diabetiker” är korrektare
Character
Only powerful character can surrender
Change
Change has to happen inside
"Vegetarisk mat är lika effektiv som medicin"
"Vegetarisk mat är lika effektiv som medicin"
I April numret 2005 av Hälso-info från Hälsofrämjandet, fanns en väldigt intressant artikel om den modige docenten Michael Sjöström som förestår Karolinska Institutets enhet för näringslära. Artikeln följer nedan:| En forskare med stor insikt om den vegetariska livsstilens hälsovärde är docent Michael Sjöström, som förestår Karolinska Institutets enhet för näringslära. Han är välkänd från kostprogram i tv och för inte länge sedan läste vi om hans kritik av storsäljaren kolesterolsänkande medicin. Vi svenskar äter sådan medicin för ca 1,5 miljarder per år. Men piller löser inte problemet. "Vi äter för mycket och motionerar för lite. Vegetarisk mat är lika effektiv som medicin", sade Michael Sjöström den gången. När vi nu hörde hans anförande vid Hälsofrämjandets samling kring vegetarisk kost den 14 mars anade man att han lika väl kunde ha bytt ut "lika bra" mot "bättre". Docent Sjöström byggde sitt tal på en snabbild på vita duken av den föga glamorösa medelsvensken. Figuren halvligger i en fåtölj och ser på tv och beskrevs ungefär så här: Han mår inte bra, han funderar över tillvaron, arbetet, kollegerna. Han är missmodig, har dålig kondition, somnar framför teven. Han är patient hos vårdcentralen, har höga blodfetter, för högt blodtryck, när det blåser har han känning av kärlkramp, har ont i magen. Han går hem från vårdcentralen och tar den där medicinen - och så sitter han kvar i stolen. Han märker inte ens om blodtrycket går ner, om blodfetterna minskar, han hade inte förstått att han hade det problemet. Och han blir sittande.Vad kan man göra för att hjälpa honom till hälsa och positivt välbefinnande? "Svaret vet ni alla här, genom en livsstilsförändring." Sjöström beskrev nästan lyriskt den hälsa, som kan väckas genom en livsstilsförändring: - Patienten kan bli energisk och klarsynt, hans hår blir glansigt, hans ögon tindrar, han blir aktiv, kreativ, optimistisk, får arbetslust, säkerhet och trygghet. Blodtrycksproblem har aldrig den som lever på en bra sammansatt vegetarisk kost...Men vården gor inget för det här, sade, Michael Sjöström. Försäljningen av läkemedel går bara upp, antalet recept bara ökar. Och kosten finns dessvärre inte med. Det är inte bara personlig tröghet som står i vägen. Nyss hade ett EU-projekt med 340 forskare i hela Europa enigt funnit att "kosten är det viktigaste att arbeta med för hälsan". All samlad vetenskaplig kunskap stod bakom. Michael Sjöström hade utarbetat projektets lista på vad en riktig kost bör inrymma. Men köttindustrin morrade, listan fick inte uppta så positiva ord om frukt och grönsaker, sockerindustrin morrade, socker fick inte kritiseras. Att barn ska ammas minst sex månader, fick vi inte säga, då morrade en annan del av livsmedelsindustrin. Lobbyisterna knackade mangrant dörr hos Brysselfolket: "Lita inte på dom där forskarna dom är inte eniga..." Resultatet blev att hela den tunga rapporten degraderades och stacks undan till en betydelselös nivå. Kampen mot ohälsan är en kamp mot oerhört starka ekonomiska intressen. Till dessa hör också läkemedelsindustrin. Michael Sjöström har modet att säga det. |
